Norrland

När jag sitter här nere i mörkaste småland, med en stor pris under läppen och lyssnar på Cat Stevens kan jag inte sluta tänka på när jag idag somnade under en 80 minuters lektion (naturkunskap om du vill ha detaljer). Jag drömde att jag var tillbaka i Norrland. Vet dock inte vart i Norrland, det bara kändes att jag var tillbaka däruppe. Jag satt med några stycken där jag inte kunde urskilja några ansikten. De var otydliga, som om det var en censurdimma över deras ansikten. Men jag vet att jag trivdes. Jag blev varm av känslan och rofylld i hela kroppen.

Så vaknar jag upp! Lektionen har ytterligare dryga 40 minuter att avverka, det är kallt, grått och regnar hårt mot fönstren. Till råga på allt känner jag av symptomen från en lindrig förkylning. Jag blir besviken när jag märker att det här är verkligheten jag vaknar upp i.  Som ett omvänt Bröderna Lejonhjärta där jag nyss varit i Körsbärsdalen och nu blivit kastad genom svavelos och landat i Kånkeldalen! Men jag är inte bitter. För när lektionen tagit slut och jag vandrat hem till min lilla låda så går jag in på Spotify, slår på ”Det är hit man kommer när man kommer hem” med Euskefeurat, sluter ögonen och njuter från början till slut av låten. Jag tror det är ”min” låt. Min kärlekssång dill dig Norrland. Det ställe där jag ska rota mig framöver.